Båten beställdes av ägare nr 1, Folke Runman, 1960. Han var redan då ägare till en 24 ft "Söderqvistare" utan akterruff (LEULL l). Folke påstår att det var han som fick Åke Söderqvist att bygga en förlängd båt med akterruff.
Söderqvists varv byggde under vintern 1960 två båtar, som var 28 ft och hade stickkojer i akterruffen. Folke ville emellertid att kojerna i akterruffen skulle vara 2 meter, utan att göra anspråk på utrymmet i mittendelen av båten.
Tillsammans tillverkades ytterligare en "systerbåt" i amerikansk mahogny (ljusare). När båtarna var klara och skulle köras ut, var båtbyggargänget tvunget att plocka isär den stora bandsågen. Båtarna var nämligen för långa, så de gick inte att få ut annars. Folke trodde att det var orsaken till att de första "dubbelruffarna" bara var 28 ft, med stickkojer och inte 30 ft som LEULL II .
Från början monterades en 6 cylinder bensin-fotogenmotor in i båten. Den fungerade bra, men var dyr i drift. Därför valde Folke att 1985 montera in en av Volvo licens-tillverkad Perkins Diesel (4-236), som
Volvo kallade D39. Den hade suttit i en lastbil på Mjölkcentralen i Nyköping, där Folke arbetade som garageförman. Motorn monterades som utbytesmotor i lastbilen 1972 och rullade bara 10.000 mil på vägen. 1978 skrotades bilen och Folke fick idén att tillvarata motorn. Vibrationerna var inte behagliga, så speciella balansaxlar beställdes från England och monterades i motorn 1986 eller 1987.