Båten ritades av Gideon och Owe Forslund i slutet på 1940-talet och byggdes sedan på Forslunds varv på Kungsholmen i Stockholm. Konstruktionssamarbetet mellan far och son Forslund pågick från dess att Owe övertagit varvet och verksamheten 1946 och fram till 1950, då Owe lanserade en egen stil, helt skilt från Gideons lite mer klassiska stuk.
Båten byggdes från början med kabin och med öppen sittbrunn akterut, en stil som den delade med bland annat coupéracerbåtarna Ecco och Zigra. Vem som beställde henne och hennes liv fram tills dess att Mats Nygård hittade henne som ett tomt skrov utanför Åkersberga, är ännu okänt. Mats räddade hem henne till Bromma, täckte henne till framtiden.
2018, strax innan hon skulle sågas upp, räddades hon en andra gång av Janne och Marion Pettersson, som tidigare byggt och renoverad Essbåten Sabrina och nu vill ha ett större projekt. Då båten helt saknade inredning, överbyggnad och historia, blev målet att bygga en genomdesignad Wet-Rod i klassiskt racerstuk från 1930-talet. Ett nytt däck med två plus en brunn byggdes i klassisk nåtad stil. Då inga beslag fanns sparade, designade Janne stora delar av beslagen själv samt kompletterade dessa med beslag köpta på marknader i USA. Resultatet blev en Wet Rod som med både attityd och historisk förankring, är ett mycket bra exempel på vad som går att skapa ur en på alla sätt utdömd båt.
Se vidare reg nr 0400.